Appar

 

För min pigga 92-åriga mor är ord från dator-och internetvärlden obegripliga. Hon har lärt sig hantera en enkel mobiltelefon så att hon kan ringa och svara, ta emot bilder och ta emot och sända sms. Det är hon stolt över. Men den nya cyberrymden är i övrigt främmande och nästan skrämmande för henne. Hon har aldrig ägt en dator och än mindre lärt någonting om hur en sådan fungerar. Hon är en av en dryg miljon svenskar som lever i utanförskap utan tillgång till ”Nätet”!

Jag, hennes förstfödde, tycker att jag behärskar det mesta man behöver kunna till vardags och lite till i den nya it-världen. Men vid senaste mobiluppdatering (som ju sker ungefär vartannat år!) fanns det säkert ett 40-tal så kallade smartphones att välja bland. Och två eller tre av den gamla sorten. Eftersom jag redan har mobilt bredband till min bärbara dator tyckte jag det var onödigt att skaffa ytterligare ett och nöjde mig med en enklare telefon att ringa, sms-a och nödfotografera med.

Nu känner jag att jag börjar halka efter. Går inte omkring ständigt nätuppkopplad och jag … har inga appar! Ungdomar omkring mig, och för den delen också mogna män och kvinnor, verkar vara jätteintresserade av sina smarta mobiler. Det tycks finnas en app för varje problem och för varje situation. I alla fall tittar många av dem mer på de små bildskärmarna än på verkligheten runt omkring sig.

Det går fort. Jag minns när jag för bara några år sedan i olika tryckta medier och annorstädes förundrad tittade på fyrkanter med små svarta och vita rutor och pixlar. Förstod sedan att det var något som smartphonen kan läsa in. En app!? ...Något som gör livet lättare för dig, något som du snart inte kan vara utan!

Idag skall man vara ständigt uppkopplad och kommentera och svara direkt i de ”sociala medierna” och på mejl. Någon längre väntetid accepteras inte. Allt genast med hjälp av den appfyllda smarta telefonen! När jag på kvällen öppnar min dator har det rasat in massor och jag känner att jag är sen. De flesta har redan gått i mål. Jag har blivit äldre och hänger inte riktigt med... Får väl nästa gång jag byter mobil skaffa en sån där liten handdator och skaffa appar.

Eller stanna upp och fortsätta som nu. Jag kan ju ändå så mycket mer än morsan.

Långt borta och nära

 

Du har kanske hört berättelsen om indianen som när han landat efter en längre flygtur satte sig ner på marken och väntade på sin själ. Själv har jag just åkt San Francisco tur och retur. Fick jag min själ med hem?

Många av mina kompisar har varit i Thailand. Flera gånger. Och i Australien, Brasilien, Sydafrika. Man åker på weekendresor till Berlin, Barcelona, Rom, Paris, London. Ungdomar far jorden runt. Kort sagt, vi reser som aldrig förr. Trots att vi är medvetna och vet att flygandet ökar på miljöförstörarkvoten avsevärt.

  Allt går fort nu. Mina föräldrar träffades en gång på en cykelsemester från Stockholm till Skåne. Ingen av deras familjer hade bil och att flyga ut i världen var otänkbart. Jorden krymper. Det verkar som många lever efter devisen ”Hemma bra, men borta bäst”. Är det äventyrslystnad, nyfikenhet och upptäckarglädje som gör att vi vill se alltmer avlägsna platser? Är det för att kompisen varit där eller därför att vi sett det på TV? Åker vi långt bort för att finna mening och glädje? Ju längre bort, desto lyckligare... eller är det bara en flykt från en trist vardag?

Jag har märkt att det man söker på fjärran platser ofta också finns nära. Men det kräver att man stillar sinnet och lär sig att se storheten i det lilla. Kanske har den insikten vuxit med stigande ålder.

Härom dagen upptäckte jag en vacker sjö i ett naturområde som jag inte känt till tidigare. Det ligger bara någon mil utanför staden där jag bott och sedan arbetat i under många år. En oväntad idyll så nära! Det fyllde mig med en slags lycka. När jag satt på en höjd och tittade ut över sjön gav det mig lika mycket som utsikten över San Franciscobukten.

Egentligen finns det många sådana nära platser. Även redan kända. På en stilla kvällspromenad får parkdammen och träden runt omkring en ny innebörd. På cykelturen känner du dofter och ser nya detaljer. På söndagsutflykten till en plats där du varit många gånger tidigare får den nytt liv.

När jag går med barnbarnet i den välkända, nära skogen som brinner av höstens färger är jag glad att jag fick själen med mig hem från Kalifornien.

San Francisco september 2013

På San Franciscos gator

trängs turister och uteliggare

med spårvagnar, trådbussar o

biodieselhybrider, taxibilar,

cyklister och vanliga gående

eller joggande stadsbor

På stadens tusentals krogar

serveras god mat av vänliga

unga människor medan

Stilla Havets mäktiga dyningar

sakta sköljer in över Sunset Beach

Paraden med homo-, bi- och

transsexuella på Folsom Street

vibrerar av desperation och

tafatta försök att fånga dagen,

av behov att synas, av att

vara mer än vad man blev

och kanske av längtan efter

äkta kärlek

På havet vid Golden Gate

tävlar monstruösa katamaraner

sponsrade av miljardärer

USAs mönstergrabbar vinner

den ärofulla Americas Cup

på ett bragdartat sätt och

nationens självkänsla stärks

Över gräsmattorna framför den

pampiga City Hall där hemlösa

vilar i solen och över köerna

till soppköken vid Embarcadero

vilar moln av uppgivenhet

och förtvivlan

I streetcars med tonade rutor

glider de välbeställda förbi

mot komfortabla bostäder

väl skyddade mot intrång

av obehöriga

Gandhi med höftskynke och stav

blickar ut över bukten och

ser ut att vända ryggen mot

pulserande liv, desperation,

lidande och fåfängt

uppmärksamhetsbehov

I staden vid den gyllene bron

lever den amerikanska drömmen

sida vid sida med mardrömmen