Denna sommar har
jag upptäckt något som jag inte lagt märke till tidigare år. På
färd på asfaltbelagda mindre vägar i södra delarna av vårt land
har jag med stigande förvåning sett svarta vilt slingrande spår.
Ibland ses de också på stora parkeringsplatser. Var kommer spåren
ifrån? Vem har gjort dom? Och varför?
Kan det vara
däcktillverkare som testar sina däck på svenska småvägar?
Visserligen testar Mercedes, Volkswagen, Citroen med flera
biltillverkare sina produkter i vinterväglag uppe i norr. Men nej,
det är nog inga Michelin- eller Dunlopgubbar som är ute och kör
och lämnar spår i den svenska asfalten.
Min tes är att
det är sysslolösa unga män på landsbygden som roar sig. Vad gör
man en torsdagkväll i Vissefjärda, Åryd, Knohult, Knislinge eller
tusen andra småställen? Man kör en sväng med bilen eller motorcykeln. På ställen
där ingen ser en accelererar man så mycket det går och leker med bromsen. Eller hur det nu går till. Och så vill man
naturligtvis vara bättre än kompisen, man triggar varandra att
sätta värre spår.
Man inte bara roar
sig. Man vill synas! Jag sätter spår – alltså finns jag till! De
snirkliga svarta linjerna i asfalten blir ett slags graffiti. Kanske
finns det asfaltspårmästare som är okända för oss vanliga
bilister, men som hyllas i en inre krets. Möjligen är det så att
de invigda kan se vem som gjort vad. Kanske kommer någon av dem en
dag hyllas som förnyare av konsten...
Eller så är det
bara ett slags ”chicken race”. Ett mandomsprov utanför det
etablerade samhällets regelverk. Den som vågar mest utan att hamna
ute i terrängen vinner. Hur som helst är det så lockande att göra
saftiga spår i asfalten att man är beredd att lägga många sköna
slantar på däckskontot för att odla sin säregna ”redneck”-hobby.
