En sista mässa

I båtstaden Göteborg har det länge ordnats en båtmässa i början av året. Men denna -år 2025- är den sista, läser jag. Den lönar sig tydligen inte längre. Jag besökte denna sista mässa med en gammal god vän. Båtmässan var mindre i år, med färre utställare. Plastiga lyxjakter och mindre båtar ofta med monstersnurror visas, men också en hel del båtar för oss medelsvensson-personer. Vidare fanns den klassiska segelbåten ”Andungen” i ny plastskrud. Också många små snabbseglande jollar, men det var få yngre människor som var där och tittade. Däremot gott om äldre män som jag och min kompis. Vi beundrade bland annat fina gamla och nya träbåtar. Jag tog fyra lotter till en otroligt välbyggd GKSS-eka från Lilla Kålviks Båtbyggeri, men jag vann inte. Ekan skulle kosta 130.000:- om jag köpte den ny. Inte dyrt för så fint hantverk! 

Inom den kristna kyrkan i väst, protestantismen, kallas huvudgudstjänsten för mässa. I den upprepas symboliskt Jesus sista måltid i nattvarden genom intagandet av brödet och vinet. Kompisen och jag skålade lika symboliskt farväl och adjö till Göteborgs sista Båtmässa med varsin stor stark!

Då enades vi också om att det nog är dags för en sista mässa för USA som föregångsland. Ledarna i världens demokratiska länder är mycket kritiska till den nye presidentens sanslöst bisarra utspel. Nätet flödar av nidbilder på Trumph. Ibland ihop med hans oligark multimiljardären Musk och ofta med Putin, hans förebild och ”vän” som lurar honom grundligt. Men skratten fastnar i halsen och väldigt många av oss ser en dyster framtid nalkas. Jag har varit over there flera gånger och träffat goda och trevliga amerikaner. Kanske lever hoppet ändå när man inser att det finns många kloka USA-medborgare. Även politiker, se länken här:  https://www.youtube.com/watch?v=rKBM2kS6B8o&t=20s

Tyvärr verkar det även vara läge för minst en mässa för Fredsrörelsen. I min ungdom gjorde jag ”lumpen” (värnplikten) som elitsoldat. När jag några år senare kallades till repetitionsövning tvekade jag därför att jag tagit till mig pacifistiska tankar. Men jag var inte beredd att gå i fängelse för vägran. Jag blev i stället repövningens affischman i lokaltidningen efter dykningar i Ystads hamn. De senaste åren har värnplikt kommit tillbaks i lightversion, och numera hårdsatsas det på försvaret. Tre procent av BNP är det närmaste målet. Den stora elaka grannen i öster anses vara ett överhängande hot. 

Och jag funderar på att gå med i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen...

Kanske är det också dags för en mässa för Vita Vintrar? Här ner i södra delen av landet har det inte varit vinter i år. Bara en lång meterologisk höst med enstaka soldagar, men mest gråväder, blåst och regn! För att uppleva riktig vinter åkte jag därför norrut under vecka åtta och hann med några skridskoskär på Ekängsjön utanför Linköping och sedan ett par timmar längskiddåkning i Östersundstrakten, där jag var med särbon en knapp vecka i fint vinterväder. Hon är uppvuxen i staden och besöker den varje år och ser tydligt att vintrarna blivit kortare och osäkrare. (Bilden intill visar islabyrinten på Storsjön i Östersunds "Vinterpark".) När vi tog tåget söderut efter soliga och snöfina dagar i minusgrader hade temperaturen gått över till plus. Snön började smälta och regn väntades nästa dag. Tråkigt nog blidkas knappast vädergudarna av en mässa. Gonatt!

"Jag är alkoholist”

När jag beställde hämtmat på en restaurang nära mig härom dagen och skulle sätta mig ner och vänta på den, bad en ung man att jag skulle slå mig ner hos honom. Tidigare, när jag kom in i lokalen, såg jag att en bekymrad servitris talade med honom. Han satt nu ensam med en stor stark framför sig. Jag tvekade lite, för han verkade vara berusad. Men han såg också väldigt vädjande och snäll ut, så jag slog mig ner. Har var ganska ung och såg trevlig ut, hyfsat kädd och med mellanblont lockigt hår. Men jag märkte snabbt att han inte mådde bra. Hans blick var lite irrande och han hade nervösa ryckningar kring munnen. Han startade samtalet direkt: 

- Jag är alkoholist! Jag skall tillbaks till Nämndemansgården. Socialen hämtar mig snart.

- Nämndemansgården lär vara bra på att bota alkoholism. Jag känner en som har goda erfarenheter av det, sa jag. 

- Så var det kanske på 70- 80-talen, svarade han och såg skeptisk ut. Han hade uppenbarligen inte samma erfarenheter som den jag kände.

- Jag har cancer, ett mylom på hjärnan, och fyra/fem år kvar att leva. Jag är trettiosju år gammal. Man skall inte behöva dö så ung! Jag behandlas med cytostatika och strålas, fortsatte han. Han visade mig någon slags shunt som var inopererad under huden på bröstet nära högra axeln. Jag beklagade hans cancer och undrade om läkarna kanske ändå kan hjälpa honom att överleva längre.

- Nej, det kan dom inte!, sa han bestämt. 

- Är det därför du dricker för mycket alkohol, frågade jag då. 

- Nej! svarade han. 

- Finns det kanske andra skäl till din alkoholism. Har du det möjligen i generna? 

- Jag tror inte på det där med gener. Kan bara skylla på mig själv! Hans ansikts-ryckningar blev tydligare och han började gråta stilla.

Jag berättade om min dotter och hennes alltför tidiga död i äggstockscancer. Frågade om hans föräldrar. 

- Dom oroar ihjäl sig, sa han. 

Jag berättade lite mer om min dotter och sedan om mina mycket måttliga alkoholvanor.

- Jag såg direkt att du inte är alkoholist, sa han. 

Jag pratade vidare om att jag har några vänner som dricker alldeles för mycket, men som har kunnat leva ganska normala liv ändå. Vad krävs för att man skall kallas alkoholist? Den unge mannen bredvid mig hävdade att han snabbt kan se om någon är alkoholist eller inte. Jag tvivlade nog lite på det.

Så bytte han plötsligt ämne: 

- Jag är moderat, men gillar också vänsterpartiet. 

- De flesta svenska politiska partier har kanske något bra i sitt program. Också en del mindre bra eller riktigt dåligt. Inget parti kan passa alla dina åsikter. Men moderaterna är väl partiet för dem som har gott om pengar, tyckte jag.

- De som tjänar mycket har väl gjort sig förtjänta av det!, ansåg han. 

- Jo, det stör inte mig jättemycket att vissa är rikare än andra, men skillnaderna är för stora nu och ökar snabbt. Och de flesta blir rika därför att de är födda i rätt familj och har ärvt fastigheter, mark, aktier och pengar. De gynnas av att vi har mycket låg skatt på fastigheter och aktiesparande och ingen skatt alls på arv, gåvor och förmögenhet. Läs boken ´Girig-Sverige´ av Andreas Cervenka, sa jag. 

- Men, fortsatte jag, det är ändå bättre hos oss än i USA, där jag varit en hel del. Så mycket utslagning, så många uteliggare, sådant armod ser du inte i Sverige. 

Han såg lite konfunderad ut. 

- Är du journalist?, frågade han. 

- Nej, svarade jag.

Maten levererades till mig av servitrisen som pratade med honom när jag kom till restaurangen. Hon log vänligt som vanligt, men hade något ängsligt i blicken. Jag tittade lugnande på henne, reste mig och vände mig sedan mot den alkoholiserade killen bredvid mig för att säga hej då. 

- Tack för att du pratade med mig. Du räddade min dag!, sa den dödssjuke unge alkoholisten till mig då. 

- Oj!, tänkte jag lätt förvånad. 

- Jag önskar dig det bästa möjliga av de år du har kvar, hörde jag mig säga, innan jag gick därifrån med maten till mitt trygga, friska och nästan nyktra hem...