Lugnet och glädjen

I denna tid av oro inför framtiden gäller det att behålla lugnet. Oron för klimatkollaps, hopplösa krig, girighet och gangstervälde får inte ta över. Lika illa är det att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att det inte regnar. Det gäller att hålla huvudet kallt, att se helheten och inte fastna i detaljer och att försöka behålla lugn och glädje! Här en del av en text jag såg i FB-flödet nyligen: 

”Det här ögonblicket som mänskligheten upplever nu kan ses som en dörr eller ett hål. Beslutet att falla ner i hålet eller gå in genom dörren är ditt. Förbrukar man informationen 24 timmar om dygnet, med negativ energi, konstant nervös, med pessimism, då faller man ner i detta hål. Men om du tar tillfället i akt att se på dig själv, att ompröva liv och död, att ta hand om dig själv och andra, så går du genom porten. Ta hand om ditt hem, ta hand om din kropp. Få kontakt med ditt andliga hem. När man tar hand om sig själv tar man hand om andra. 

- - - Ha inte dåligt samvete för att du känner dig glad i dessa svåra tider. Att vara ledsen eller arg hjälper inte alls. Motstånd är motstånd genom glädje! Du har all rätt att vara stark och positiv. - - -”

Texten talade till mig. Den är skriven av ”Hopiledaren White Eagle”. När jag undersöker vidare visar det sig att det inte döljer sig någon vis indianhövding bakom namnet, utan det är en nyreligiös rörelse grundad i England på 1930-talet. Antagligen en anledning att vara skeptisk, men jag spinner vidare ändå.

Kusin Per, mina systrar och jag 1955(?)

Många av nutidens människor - särskilt de som är unga - är rastlösa och osäkra med diffusa moraliska, sociala och andliga normer, inte sällan med psykiska problem och alltför ofta utan andra mål än att konsumera. Helst då det som trendsättare av olika slag för dagen pekar på. Vi är utlämnade till en hänsynslös marknads lockelser. Det kan vara mycket svårt att stå emot. Mobilerna visar allt du borde ha och hur du borde se ut. Självförtroendet urholkas. Jag tycker inte det är konstigt att barnafödandet minskar i dessa tider

Alltför många unga individer är utlämnade till sig själva att hitta en meningsfull väg genom livet, att ta ställning till livet och döden, att få kontakt med sitt ”andliga hem”. Det betyder inte att man behöver tro på någon gud, kanske mer att man har en genomtänkt god, empatisk och moraliskt stabil livshållning. ”White Eagle” fortsätter: ”Underskatta inte den andliga dimensionen av denna kris. Ta perspektivet av en örn som ser allt från ovan med ett bredare öga. Det finns en social fråga i denna kris, men också en andlig fråga. Båda går hand i hand. Utan den sociala dimensionen faller vi in i trångsynthet. Utan den andliga dimensionen förgås vi i pessimism och meningslöshet. Du är redo att uthärda denna kris. Packa din verktygslåda och använd alla tillgängliga verktyg. - - - Visa motstånd genom konst, glädje, tillit och kärlek.”

Ja... Ingen vinner på att vi deppar ihop, fastnar i strider och motsättningar och faller ner i aggressionens och pessimismens mörka hål. Försök i stället att se det som är hoppfullt och bra och hylla lugnet och glädjen. Jag tänker ibland på att min mor födde mig när världen stod i brand. Kärleken blommade trots världskrigets hemskheter! Det finns nästan alltid något positivt, något som är bra att ta tag i. Inte minst i våra tämligen välfungerande nordiska samhällen. 

 

Hanna med sin hund Bela hösten 2020

Flera av mina någorlunda jämnåriga nära släktingar och vänner har allvarliga sjukdomsdiagnoser, men de behåller mycket livslust och glädje trots det. Min älskade dotter Hanna som dog 21.07.05 i obotlig cancer endast 41 år gammal var ett strålande exempel på det (Fotot överst är hennes digitala självbild!). Jag ser en text som en av hennes vänner skickade mig när hon läste ett begravningstal till Hanna: ”Tears are falling when I read this again. Remember Hannas last year, her struggle and her strength. She knew what´s coming even if she hoped for a miracle. Under those circumstances she found joy and meaning. When I´m getting older she is a model for me in the last term of my life.”  Också jag fäller en tår och hoppas att jag har styrka och glädje i alla dagar - även i livets slutskede - på samma sätt som hon! 

Oj! -  Den här texten blev som en predikan eller nästan en moralkaka. Den äter jag upp och sköljer ner den med innehållet i det halvfulla glaset! Skål och Gutår!

https://www.mabra.com/halsa/ser-du-glaset-som-halvfullt-da-far-du-langre-liv/6506150

Sur strömming

Efter några års uppehåll var det dags för surströmmingsfest för mig igen. Kul och gott! (Foto: okänd. En gång i tiden var strömmingarna så här stora.) Det har talats om att det är stor brist på surströmming i år, att man nästan slåss om burkarna i affärer där de finns. Men vännerna som ordnade kalaset hade burkar från förra året, då det inte blev någon fest. Men nu var det dags igen! De flesta vet väl att surströmming är strömming som konserverats genom jäsning. Först tvättats fisken och läggs saltad i stora kar där den jäser. Sedan hamnar fiskarna i konserv-burkar där efterjäsning sker. Om de ligger för länge där - över två år - börjar burkarna bukta. Men enligt experterna går strömmingar i flera år äldre burkar bra att äta. 

Den här surstömmingsfesten ägde rum i utkanten av Linköping. Första gången jag åt sådan saltad och jäst fisk var faktiskt i Skåne. Sedan har jag ätit den vid flera tillfällen, bland annnat på Ulvön mitt i surström-mingsriket. Man öppnar helst burkarna under vatten, i en hink till exempel. En del sköjer fiskarna och bukarna innan de ställs på matbordet. Är vädret bra sitter man gärna utomhus, men det går bra att sitta inne också. Det där med lukten är överdrivet! Jag äter strömmingen i en så kallad klämma. Man brer smör på tunnbröd där man lägger den rensade fisken i små bitar tillsammans med mandelpotatis och hackad rödlök. En del kompletterar med andra tillbehör som gräddfil och tomatbitar. Över det hela lägger man ett tunnbrödlock, om man har mjukt tunnbröd gör man en rulle. Det är inte fel att intaga öl och snaps till detta!

Är det brist på strömming i Bottenviken? (Foto: Ulvöhamn 1990) Många kustfiskare och fritidsfiskare har märkt att bestånden av strömming, särskilt stor sådan, har minskat kraftigt de senaste åren. Man anklagar det industriella trålfisket för hänsynslöst rovfiske till fiskmjölsproduktion. Även en växande gråsälspopulation gillar de stora strömmingarna. Men det finns ingen brist på strömming påstås i Svenssons Nyheter – Njord, Sveriges största tidning om yrkesfiske. Där hävdas att det finns lika mycket sill och strömming i Östersjön och Bottenhavet idag som för 30 respektive 50 år sedan! https://fiske.zaramis.se/2023/05/11/det-finns-ingen-brist-pa-stromming/#comments Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU akvatiska, ger en mer nyanserad bild av detta. Det är uppenbart att stor strömming minskat rejält på grund av överfiske under senare år. https://www.slu.se/institutioner/akvatiska-resurser/radgivning/faq-om-sill Och Stockholms universitets Östersjöcentrum anser att trålfiskeförbudet innanför Sveriges och Finlands territorialvatten-gränser är verkningslöst och hävdar att det krävs ett totalförbud i Bottenviken.https://www.su.se/stockholms-universitets-ostersjocentrum/nyheter/östersjöcentrum-om-fiskestopp-i-bottenhavet-verkningslöst-1.735935

Tyvärr är de där goda fiskarna i surströmmingsburken inte helt nyttiga. Östersjön är ett av världens mest förgiftade hav. Industrier, samhällen, jordbruk och sjöfart släpper ut övergödande och försurande ämnen, bekämpningsmedel, farliga kemikalier, plaster och läkemedelsrester. Strömming, sill, öring och vildfångad lax innehåller därför dioxin och PCB som är mycket farliga gifter. Barn, ungdomar och kvinnor i fertil ålder uppmanas att inte äta dessa fiskar mer än högst tre gånger om året! Vi andra rekommenderas att äta sådana högst en gång i veckan. https://www.sportfiskarna.se/Fiske/Fiske-i-Sverige2

Jag har inga problem med att hålla mig inom de gränserna. Surströmming blir det sällan mer än en gång om året och sill och böckling bara någon gång då och då. Vildfångad östersjölax äter jag nog aldrig och laxen som odlas främst i Norge undviker jag av andra skäl. De odlingarna matas med fiskmjöl gjort av bland annat bottenviks-strömming och har sjukdomar som tar död på den norska vildlaxen. Detta har jag lärt mig av min sportfiskande yngste son.

Det blev fyra klämmor, två öl och några snapsar för min del innan det bjöds på kaffe och tårta på kalaset. Nästa förmiddag cyklade jag och särbon utsövda och dioxinstinna till festplatsen för att hjälpa till med sanering, avdukning, disk och iordning-ställande. Det fanns oväntat många oöppnade burkar kvar. Kanske berodde det på att det var mest små fileér och inte stora hela strömmingar i de burkar som öppnats. Det hämmade konsumtionen en del. Men vi och värdparet var mycket nöjda med kalaset. Det hade varit över tjugo personer där med mycket snack, sång och glädje. De sura strömmingarna – även om de var små - lockade fram det bästa hos oss alla! Leve dem!