Det inre ljuset

Midvintermörkret lättar nu, dagarna blir lite längre och ljuset kommer så sakta även om det inte finns någon snö som lyser upp här i södra Sverige. För många är vintern en svår tid. Nattsvarta dygn med korta dagar kan göda dystra sinnen. Det inre mörkret plågar en del av oss  under denna ljusfattiga tid. Jag tillhör kanske inte dom som blir deppigare under vinterhalvåret, men frågan om hur man blir en mer harmonisk och glad människa är evig. Hur finner man det inre ljuset? Kan kanske konsten hjälpa oss dit?

J. Turrell, i "Skyspace" i Järna

SEE! COLOUR! var en stor utställning i Järna söder om Stockholm sommaren 2011. Två av konstnärerna vars verk fanns där var James Turrell och Hilma af Klint. Henne kände jag till och hade sett bilder av tidigare, men Turrell var då en ny bekantskap, och jag blev imponerad av hans meditativa installationer där: Skyspace, en stor rund byggnad med en öppning mot skyn och med programmerat ljus som samverkade med himlens skiftningar. Ganzfeld, ett stort rum där man inneslöts i sakta skiftande färger. Wedgework och Dark Space var två mörka rum där man så småningom urskilde något. Eller var det bara mina egna syner? Bindu Shards, var en kapsel i vilken man utsattes för en psykodelisk explosion av färg och ljus. På utställningen visades också bilder på hans monumentala Roden Crater i toppen av en död vulkan i Arizona. https://www.youtube.com/watch?v=oVBqUbgci1w

Härom veckan såg jag på Copenhagen Contemporary ännu ett meditativt verk av Turrell, (Afterchock - Ett stort rum utan konturer och hörn med en sakta färgskiftande väggyta) och blev nyfiken på vad som driver honom. Han är utbildad perceptions-psykolog och har även studerat matematik, geologi och astronomi. Han är också flygare med hundratals flygtimmar bakom sig. Ljuset och rymden är hans verktyg. Han säger: "My work has no object, no image and no focus. With no object, no image and no focus, what are you looking at? You are looking at you looking. What is important to me is to create an experience of wordless thougt." 

Hans föräldrar var kväkare vars teologi säger att var och en själv måste hitta vägen till Gud. De menar att det finns något av Skaparen i var och en av oss i form av ett inre ljus som som kan vägleda oss. Och det ljuset kan man  kanske hitta med hjälp av James Turrells konst?

På utställning om Hilma af Klints "Tempel"

Hilma af Klint är numera världskänd, men det dröjde 40 år efter hennes död 1942 innan hennes abstrakta bilder visades offentligt. Nu anses hon som en pionjär och hennes bilder ställs ut för fulla hus runt om i världen. Jag såg hennes konst igen på Moderna Museet i Malmö 2021, och i somras på Hvens kulturförening visades en modell av Templet där Hilma tänkt att de 183 Målningarna till Templet (1906-15) skulle finnas uppsatta i en bestämd ordning. Ritningarna och modellen, ett examensarbete av arkitekten Åsa Landal, var utformade efter Hilmas skisser och anteckningar där hon angivit Ven som en lämplig plats för sitt Tempel. 

I sekelskiftets anda var Hilma intresserad av spiritism och hon följde esoteriska spår som teosofi och antroposofi. När hon gjorde Målningarna till Templet, hennes viktigaste verk, ansåg hon att hon var ett medium ledd av en andlig dimension. Hon skriver: "Bilderna målades genom mig direkt, utan föregående teckning och med stor kraft. Jag hade ingen aning om vad bilderna skulle framställa och ändå arbetade jag fort och säkert utan att ändra ett penseldrag." Man kan nog säga att hon leddes av ett inre ljus! 

(Bild: Hilma af Klint, Ynglingaåldern, 1907. Foto från Wikipedia) 

https://www.svtplay.se/video/26336370/bortom-det-synliga-filmen-om-hilma-af-klint

Ja, enligt vissa läror finns detta ljus i oss alla. Vi är alla en del av universums energi, av Gud, säger man. Det gäller bara att nå fram till sitt inre och tända det där ljuset. För att nå djupare insikt och inre frid kanske. Om vi uppnår detta, tål vi då vintermörkret bättre, och lindrar då Det Inre Ljuset vår oro, ångest, svartsyn, egoism och girighet? Gör det oss till insiktsfullare, klokare, gladare, mer harmoniska och medkännande människor? 

Jo - vissa anser att det är så. 

En trettondagsresa i vattnets tecken

Torsdagen 5:e januari satte jag mig på snabbtåget i Lund för färd till Karlstad. Mycket arbete på västkustbanan. I Varberg lägger man nya dubbelspår i vad som skall bli en tunnel under stan för snabbare och bekvämare passage. Så småningom byte till regiontåg i Göteborg där jag hann käka lite på den fina stationen. Första gången jag åker tåg den här sista sträckan. Ingen snö förrän en bra bit norr ut. I Brålanda, min farfars barndomstrakt, låg snön djup. Passerar sedan ”Fucking Åmål” och ”Säffle … kan man få en kopp kaffe?” Så till sist framme i Karlstad enligt tidtabellen efter en snabb och smidig resa.

På trettondagsafton hängde jag med på konsert i Karlstad CCC (Culture and Congress Center) en jätteanläggning där Sverigedemokraterna nyss haft kongress. Under första avdelningens slutnummer, en svit ur Rosenkavaljeren, hördes skrik bland publiken, musiken tystnade och man ropade på läkare. Dramatik! En dam hade svimmat och bars ut och kördes iväg med ambulans! ...Så småningom spelades stycket färdigt. Därefter paus med mingel och vindrickning för vissa. Ingen klädkod utom för en del mycket välklädda herrar och damer som förmodligen inte står lägst på den lokala sociala skalan. Varje region har sitt centrum och sin kulturella sfär. Där kan man vara med och till och med vara jättekänd utan att vara rikskänd.

Jag halkade omkull på en översnöad isfläck på väg ner till centrum på trettondagen, men kunde ta mig vidare utan större problem. Framåt kvällen hade Ulla, min särbo sedan många år, vernissage på sin installation ”Holy Water” på konstfrämjandets galleri. Det var vernissager samtidigt på tre andra gallerier i samma område. Trots mycket snö, blåst och snöfall var det gott om mer eller mindre konstintresserade besökare. 

På utställningen visas en video hon för några år sedan filmade i Rishikesh i norra Indien vid Ganges. Man ser där en man utföra en slags offerceremoni på en liten plattform vid floden. I galleriets fönster finns underifrån belysta flaskor med vatten i. Vatten kan ta många former, rinnande eller stilla. Som hav, insjö, flod, bäck, regn, moln, dimma, snö, is... Vatten är en livsviktig beståndsdel i det mesta. Till exempel består en vuxen människa till 60 procent av vatten. Ulla har bland annat inpirerats av Leonardo da Vincis studier och skrifter om vatten. Vatten är gränslöst. Men det är ofta missbrukat och förorenat. 

Hon har ställt ut flera gånger på olika platser på temat vatten tidigare. Förra gången, på konsthallen Passagen i Linköping, hade utställningen undertiteln ”Sacred but Misused”. Ulla har tidigare samlat vatten från ett 50-tal olika platser runt Östersjön. Jag minns särskilt en installation på Övedskloster, ”Captured Water – Dark Light Poetry”. På störar placerade utomhus lyste flaskor med vatten från olika ställen runt vårt förorenade innanhav i en oändlighetsåtta i den mörka skånska natten.

Under några timmar med många besökare på galleriet la sig imman tät på fönsterna. Efter stängning vandrade vi hemåt i trettondagens stillnande snöfall. Trettondagen? Hur många vet vad den står för? Jo, i kyrkor i väst firas dagen till minnet av de tre vise männens besök i Betlehem efter att Jesus fötts där tretton dagar tidigare. Men i den ortodoxa kristendomen är det dagen för Jesu födelse, alltså julens början enligt den gamla Julianska kalendern! För oss vanliga sekulära dödliga markerar väl trettonhelgen slutet på julfirandet och återgång till vardagen, även om man kanske väntar till tjugondag Knut med att kasta ut granen.

Efter trettondagen körde vi bil från Karlstad till Linköping. Det var bättre väglag än befarat, men mycket vatten i form av regn och med snö vid sidan av vägen. På kvällen tog jag en ensam promenad i töande snö, och dagarna efter regnade det så att snön omvandlades till vatten. Så har det fortsatt så att delar av landet hotas av översvämning! Suck. Ja, i den globala uppvärmningens spår ser vintrarna numera tyvärr ut så här långt upp i södra delen av vårt land!