När jag tittar på den tid som flytt ser jag ibland människor som jag en gång var vän med. Vänner jag hade, men som jag har växt ifrån eller vänner som jag av olika skäl har slutat att ha kontakt med. Men jag ser också en och annan ”vän” jag har kvar, som jag kanske inte längre borde vara vän med.
En del vänner var jag kompis med i skolan och under ungdomsåren, men vi gled ifrån varandra när vi utbildade oss, började jobba, bildade par och kanske flyttade till en annan plats eller ort. En del kompisar och goda bekanta på jobbet försvann när jag bytte arbetsplats, andra när jag skilde mig. Och en del nära anhöriga, nu senast min älskade dotter, och några mycket goda vänner har tyvärr försvunnit till ”sällare jaktmarker”.
Men det kan vara så med vänskap att man värdemässigt har hamnat på helt olika spår och inte längre förstår varandra. Till och med så långt ifrån varandra att den andre kommit att stå för sådana värderingar, attityder och handlingar man tycker illa om.
Vad gör man då? Ibland kan man klippa banden eller åtminstonne som kungen sa en gång ”vända blad”, och lägga det som varit bakom sig. Men i andra fall kan man på grund av praktiska omständigheter inte göra så. Man kanske finns i samma familj eller släkt, eller man är med i samma förening, lag eller grupp.
Nu är detta inte ett stort problem för mig, men jag har mött det några gånger i livet. Kanske skulle man förstå och förlåta i stället för att klippa banden? Även om någon bytt sida politiskt, fått en helt annan värdegrund än en själv eller betett sig idiotiskt på något sätt? Ja kanske det. Den människa man gillade eller i alla fall accepterade finns ändå kvar någonstans där inne. Det har jag varit med om.
Men om det är riktigt illa, skall man då sluta glida undan och ta fajten och konsekvenserna? Ja ibland! Det finns gränser för hur djävligt ”vännen” kan bete sig eller vilka otäcka åsikter och värderingar han anammat. Ibland måste man säga ifrån, klippa banden och sluta ha kontakt. Men det har bara hänt någon enstaka gång i mitt liv.
De flesta finns kvar, och genom facebook och andra sociala medier håller jag lite kontakt med en del goda vänner och bekanta även om man hamnat långt ifrån varandra geografiskt. Det är bra att den möjligheten finns. Och på sociala medier är det också lätt att plocka bort sådana med alltför konstiga och korkade åsikter. Det är nästan lika lätt som att stänga av Ring P1 när dumheterna blir alltför påträngande.
Till sist är det helt enkelt så att vänskap kommer och går och att den bästa vänskapen består!
