söndag 28 mars 2021

Slumpen


Jag är bara en enkel diskbänksfilosof som klampar in som en elefant i det filosofiska rummet: Hur kom det sig att jag är född här på planeten Jorden i landet Sverige? Varför är vår planet den enda beboeliga vi känner till i vår galax? Varför blev Anders och Barbro mina föräldrar? Varför blev min dotter dödssjuk i så ung ålder, medan jag varit frisk i så många långa år? Och hur kom det sig att terroristen i lastbilen körde ihjäl några medan andra klarade sig? Beror allt detta på slumpen? 

Hundarna här hos dottern slipper sådana tankar. Det är människornas lott att fundera på detta. Många filosofer, naturvetare och religiösa förkunnare har tänkt över dessa frågor. Också jag försöker reda i det. Är det slumpen, ett slags förutbestämt öde eller den fria viljan som styr våra liv? Enligt kvantmekanikens fysiska lagar är det slumpen som till mycket stor del styr tillvaron. Men..

Finns ödet? Många religiösa tror på predestination, det vill säga att vår livsväg är förutbestämd. (Även om våra gärningar i detta livet lär avgöra vad som händer med oss efter att det är slut!?) För inte så länge sedan meddelades det i alla fall från landets predikstolar att våra öden bestäms av Gud. Många troende kristna och muslimer har väl fortfarande den uppfattningen. Till och med Einstein sa ”Gud kastar inte tärning!”, när han avvisade kvantmekanikens slumpteori. 

Många tror att våra liv är utstakade och orsaksbestämda. Fatalism är en teori som menar att upplevelsen av en fri vilja är en illusion och att vårt öde är förutbestämt. Determinism är en filosofisk ståndpunkt och världsåskådning som menar att allt som sker helt är bestämt av tidigare orsaker och redan givna villkor och naturlagar som lämnar mycket lite utrymme för den fria viljan. 

Hur är det då med vår fria vilja? Jag tycker att jag ganska ofta står i en situation då det är upp till mig att välja. Vilken väg skall jag ta, vilken vara skall jag välja i affären, vilken bok skall jag läsa, vad skall jag göra i kväll, i morgon och så vidare... Till skillnad från en dator kan jag ta egna beslut. De allra flesta av oss tycker att vi är ganska fria att agera, säga och välja hur och vad vi vill, att vi har en fri vilja. Men kanske är våra till synes fria val ganska obetydliga och mycket mer begränsade än vad vi tror?

I de ursprungliga indiska religionerna (hinduism, buddhism m.fl.) är karma ett centralt begrepp. Det är lagen om orsak och verkan. Dina handlingar påverkar ditt liv nu och i senare liv. Du bär med dig det goda och dåliga du gjort, och det får följder. Det du sår får du skörda. Som jag förstår det menar man att du till viss del har en fri vilja, men dina val får konsekvenser! I spåren av yoga har också vi i väst påverkats av detta tänkande. Det har bland annat satt djupa spår i den så kallade New Age-rörelsen. 

Det gäller även begreppet synkronicitet som (enligt Wikipedia) är ”ett iakttagbart meningsfullt sammanträffande utan orsaksmässigt samband”. Hur kom det sig att vi råkade träffas just där och då, så långt borta i ett annat land? Så´n tur att just du, my love, råkade vara på den där avlägsna festplatsen den där kvällen då jag händelsevis hamnade där! Var det högre makter som styrde, eller var det tillfälligheter?

Nyss ringde vännen jag inte hört av på länge, just som jag tänkte på honom! Synkronicitet, slump eller förutbestämt? Jag var ute och gick på sta´n med en annan kompis. Skulle jag svara eller vänta och ringa upp senare? Jag valde att stanna upp och svara. Var det den fria viljans triumf, ödet, en slump eller styrt av tidigare orsaker och redan givna villkor? Fan vet... 




tisdag 16 mars 2021

Min kloka starka dotter


Min dotter Hanna föddes i Umeå. När hon växte i sin mammas mage trodde vi att hon inte var ensam. En barnmorska tyckte sig höra hjärtljud från två foster. Hon är ingen tvilling men kanske är hon stark som två eller så har hon två liv! Som liten tös kallade vi henne ibland ”SnutteHanna” eftersom hon älskade att känna på blanka och mjuka tyger, till och med på underkjolarna hos damer som stod i den tidens postköer. 

När hon blev äldre kallades hon en tid ”Hanna med råttan”. Hon var då punkare och hade en tam råtta som hon ibland hade på axeln när hon gick på sta´n. De fina lundadamerna tittade strängt på mig när jag ibland gick vid hennes sida. Tidigt var Hanna bestämd med vad hon ville. Punkperioden tog slut och efter två år i gymnasiet bad hon att få sluta. Ja, sa vi föräldrar, på villkor att du jobbar i stället. Snabbt ordnade ”Ordentliga Hanna” ett jobb i köket på en förskola i Lund och flyttade till Möllan i Malmö. Hon skötte sitt arbete bra. Samtidigt festade hon rejält och for också runt som diskjockey tillsammans med en väninna. 

FestHanna” träffade sin första man Rick när han spelade med bandet Dropkick Murphys i Köpenhamn. Han lämnade bandet och bodde en tid med henne i Malmö. Han for sedan hem och Hanna kom efter. Några dagar före millennieskiftet 2000 fick vi föräldrar reda på att hon skulle gifta sig! De vigdes av en ”Elvis Impersonator” i Las Vegas. Av någon outgrundlig anledning blev det just deras bröllop som presenterades som sekelskiftesbröllopet i millennienumret av Time Magazine! 

De bosatte sig i hans hemstad Boston. Efter några år där flyttade paret till Portland i Maine längst uppe i nordost. Där gick Hanna i tuff lära hos en välrenomerad tatuerare. En ungdomsdröm började gå i uppfyllelse! Hon lärde sig tatuerandedets konst och blev Kapten Hanna – the Tattoer. Sista tiden där uppe i norr hade hon egen studio tillsammans med en väninna. Under den här tiden utvecklades också hennes stora kärlek för hundar. Den nu 17-åriga Bela fanns med redan där.

Äktenskapet krackelerade och Hanna tog sitt pick och pack och flyttade till sin drömstad San Francisco. Jag gjorde två längre besök hos henne när hon bodde där och lärde känna staden och dess omgivningar ganska väl. Jag blev förvånad över hur många Hanna kände och morsade på. Hennes sociala begåvning är stor! Hon jobbade mest på favoritstudion Idle Hand Tattoo. Hon gjorde också illustrationsjobb, som den mycket skickliga tecknare hon är. Sista gången jag hälsade på i San Francisco hade hon långa mobilsamtal på kvällarna med en tatuerare i Seattle...

Han heter Jamie och efter en tid flyttade hon upp till honom. Och jag fick lära känna ännu en stad i USA. Efter en tid planerade de att gifta sig. Den här gången var både jag och hennes mamma med. Det blev ett vackert sommarbröllop i lanlig miljö med mycket folk på den fina ön Vashon nära Seattle. Efter en tid hittade de ett hus de båda gillade mycket. Det låg en bit från centrum tätt intill ett skogsområde. Vid mitt sista besök där bodde jag i gästrummet under taket på andra våningen

Ja, jag besökte Hanna i USA åtskilliga gånger. I Boston tillsammans med hennes mamma, men på övriga platser där hon bott var jag ensam. Under dessa besök umgicks vi och pratade mycket om allt under och över stjärnorna på himlavalvet. Våra goda vibrationer stärktes mycket under alla samtal och utflykter vid dessa besök. Så var det också vid hennes många besök i Sverige genom åren

Sommaren 2019 fick Hanna en allvarlig cancerdiagnos. En sällsynt, myckt farlig form av äggstockscancer. Som tur i oturen hade hon strax innan sjukförsäkrat sig i typ Obamacare, så hon fick mycket bra vård. På det stora sjukhuset Swedish Hospital i Seattle! Hon hade tidigare talat om att flytta hem, men med denna allvarliga sjukdom blev det akut.

Sedan sommaren 2020 är hon hemma i Sverige igen och får vård på SUS i Lund. Efter fem månaders boende hos mig hittade hon ett perfekt hus att hyra på landet nära sjukhuset. Hennes man pendlar mellan USA och Sverige medan han söker arbets- och uppehållstillstånd här. Hanna får ingen sjukpeng eftersom hon bott 20 år i USA och hon vill inte bli sjukpensionär eftersom hon då inte får arbeta. När hon nu inte kan arbeta har Hanna klarat det ekonomiska främst genom en häpnadsväckade "fundraising" på nätet. Ett tusental bekanta och vänner har bidragit så mycket att hennes ekonomi är helt i hamn. Vem av oss hade fått ett sådant gensvar? Jag blir rörd!

Hanna kommer förhoppningsvis inte att dö före mig, men vi sitter i samma båt. Hon har svår cancer, jag har hög ålder. Carpe Diem – fånga dagen, ett missbrukat modeord, får helt ny innebörd när man vet att man inte kommer att leva så länge till. Tidsperspektiven blir kortare och de små nyanserna i livet starkare och viktigare. Vi har talat mycket om detta och jag är imponerad över hennes insikt, styrka, livsvisdom och klokskap.

Min älskade starka, kloka, äventyrliga, duktiga och tappra dotter!

https://www.youtube.com/watch?v=Rv2NnpsZCdk