Va´fan skall man göra?

Ja, vad skall man göra när man är isolerad av coronavirusets härjningar? När folkhälsomyndigheten och regeringen säger att man tillhör en riskgrupp? När man bör hålla sig hemma och avstå från sociala närkontakter? När man inte får krama om barn, barnbarn, vänner och andra kära? När toarullarna tagit slut och det bara finns två öl kvar i kylen? När man inte får gå ut och handla livsmedel och annat om man är sjuttioplus? När öronen är så fulla av covid 19-information att det inte finns plats för mer? När handspriten kostar 697kr/l?

När man skall hålla minst armlängds avstånd till medmänniskorna? När man inte får sitta på puben och ölfilosofera? När man än en gång inser att livet är ändligt och att man inte kan göra så mycket åt det? 

Jo! Man kan köpa nya öl och toarullar! För man kan handla själv på tider då affärerna är nästan tomma! Man får väl tvätta labbarna och strunta i handspriten! Man kan promenera eller cykla under vårsolen! Man kan ta bilen ut till naturen, träffa folk där, matsäcksfika och vandra! Man kan stämma möte med vänner och umgås med avstånd, t.o.m. på utefik ibland! Man kan äntligen städa och röja hemma och slänga eller ge bort sådant man inte behöver! Man kan (bör!) läsa mycket, och man får mer tid till att ägna sig åt hobbies och intressen!

Man kan lyssna och titta på program på radio och teve som inte handlar om corona! Man kan ringa släkt och vänner mycket mer än tidigare! Man kan argumentera för det man tycker är rätt och riktigt! Man kan till och med börja tro att detta till sist blir bra för miljön, människorna och planeten! Man kan längta och drömma! Man kan titta på fåglarna, blommorna och allt annat trevligt och vackert runt omkring! Man kan ta en stilla solstund i trädgården eller på balkongen! Man kan varva ner och vänja sig vid ett enklare liv! Man kan meditera och försöka förstå och kanske acceptera meningen med det hele! Med det ständigt pågående livet! Det ändliga livet...! 

Skål!

Välsignade föraktade mobil!

Jag insåg hur mobilberoende jag är när den där handdatorn (= smart-phonen) slutade fungera efter att jag försökt uppdatera systemet! Snart kan man inte göra någonting utan mobilen! Och för många har den dessutom växt ihop med plånboken! Ja, tillvaron har förändrats sedan den smarta telefonen kom i var mans hand: Utan den har jag svårt att köpa biljett på bussar och tåg. Jag måste ha den för att komma in i mitt garage, för att göra bankärenden och för att telefonera. Och mycket, mycket mera. Utan den smarta telefonen är man handikappad!

Vi är många som klagar över vårt beroende av denna magiska apparat. Vi pratar inte längre så ofta med varandra öga mot öga. Så många är instängda i sina mobiler. Jag har åkt tåg under många år och upplevt förändringen. Före mobilens tid pratade man nästan alltid med personen bredvid. Idag händer det mycket sällan. De flesta sitter inneslutna i sig själva med hörlurar kopplade till mobilen, paddan eller den bärbara datorn. Som sinnebider för tidens egocentrism. 

Ibland blir det komiskt att se människor i rad, alla med focus på sina mobiler. Undrar hur många som fått en bula i pannan av att gå in i en stolpe, eller som svarat ”goddag yxskaft” på en fråga som de inte lyssnat på för att mobilen pockat på uppmärksamhet. 

Jag funderar över hur det funkade förr när man bara kunde fjärrkommunicera med hemtelefonen eller från en telefonkiosk? Det har jag nästan glömt! Jag har för mig att man ringde varandra i en telefon som hade en sladd som satt fast i ett uttag i väggen. Den man ringde upp svarade i en liknande telefon hemma hos sig. Så pratade man en stund och bestämde kanske att ses på lördag kl 11 vid fontänen på Stortorget, på Ringbaren eller på EPAs cafe´. Det gick några dar och så sågs man där man bestämt på avtalad tid. Och inga mobiler distraherade mötet!

Men, men... i dessa coronasjuka tider är mobilen också en välsignelse! Jag kan prata med barn, släkt, vänner och bekanta fastän jag sitter ”isolerad” hemma. Med videobild om vi tycker det passar. Till exempel i långa gratisvideosamtal med min sjuka dotter i Seattle, USA. Jag kan fortfarande inte fatta hur ljud och bild kan färdas så millisekundsnabbt över halva jordklotet. Och med det närmaste perfekt kvalitet! (Jag minns hur jag långt innan mobilernas tid ringde min syster som då bodde i Peru. Ljudet ekade med fördröjning så att det var svårt att höra, och fem minuters samtal kostade skjortan!)

Sms är också ett praktiskt sätt att kortkommunicera med mobilen. När man skriver brev (=mejl) är det inte snigelpost, nej det fungerar ögonblickssnabbt, och det är lätt att skicka med bilder, videos och andra dokument. Man har ju kamera och filmkamera i den där apparaten. Och så kan jag via mobilen lägga ut texter och bilder på sociala medier. De har kända nackdelar men är också ett sätt att hålla kontakt med gamla vänner och bekanta och att finnas i ett socialt sammanhang fastän man sitter instängd hemma. Så Leve! den ibland föraktade smartphonen.

Hmm... Som vanligt blir det både plus och minus.