Min dubbelmoral

Under de sista decemberdagarna funderar man kanske på hur året har varit. För mig har det mest varit bra bortsett från dotterns sjukdom. Utanför det privata har många av världens största länder nationalkonservativa ledare, som förutom sin inskränkta nationalism och smygrasism mer eller mindre förnekar att våra utsläpp av växthusgaser påverkar jordens klimat. Också i Sverige växer nationalkonservatismen och många tror att vi efter nästa val kommer att regeras av de ”brunblå” partierna. Det är inget jag kommer att medverka till.

I klimatdebatten tror jag på den mycket stora majoritet av forskare som hävdar att vi människor påverkar uppvärmningen av vår planet. Men det finns en liten spillra av forskare som hävdar att vi inte orsakar klimatförändringen. De framhävs av nationalkonservativa politiker och är delvis betalda av olje- och kolindustrin, och de ger alibi för många människor att elda på som vanligt. 

Greenpeace, en organisation som inte har någon legitimitet i klimat-förnekarnas led, säger att ”Earth Overshoot Day” inträffade 29 juli. Alltså den dag då vi människor förbrukat de naturresurser som jordens ekosystem klarar av att producera under ett år. I Sverige inträffade denna dag i år den 3 april! Vår konsumtion utarmar planeten vi bor på enligt denna organisatin med flera. Och vi har ju i många år hört att vi konsumerar som om det fanns fyra jordklot. Det är inte hållbart!

Den norske hotell-och resebyråmiljardären Stordalen säger sig stötta miljörörelsen och Greta Thunberg. Eftersom han har en konsumistisk livsstil och flyger kors och tvärs över världen i privatjet, anklagade programledaren i ett TV-program honom för dubbelmoral. Stordalen svarade då glatt att ”det är bättre med dubbelmoral än ingen moral alls!” Vilket hyckleri, tänkte jag först! Men när jag rannsakar mig själv, inser jag att det nog gäller också för mig. Om än i mindre skala.

Eftersom jag tror att dessa uppgifter om klimatförändringen och vår överkonsumtion i stort sätt stämmer borde jag ha förändrat min livsstil. Har jag det? Kanske har jag ändrat mina vanor något. Sorterar liksom de flesta mina sopor. Återanvänder lite mer. Åker tåg och buss oftare, äter lite mindre kött, och jag har aldrig varit någon storkonsument. Så har jag en ”fjärrbo” som är ett föredöme. Hon påverkar mig i rätt riktning en del.

Men jag kör bil ganska mycket. Nyligen bytte jag  från ”miljödiesel” till vanlig bensin. Biogas- eller elbil blir det först så småningom. I år har jag flugit ovanligt långt och mycket. Egentligen lever jag i stort sett som förr fastän jag snackar om att vi borde leva miljövänligare och konsumera mindre. Dubbelmoral! Jag lägger märke till samma beteende hos flera åsiktsfränder. Snacka går ju... men hur ser det ut i praktiken? Jag är en tyckare, men också en småhycklare som liksom dessa vänner i stort sett lever vidare som om miljö- och överkonsumtionsproblemen inte fanns!

All inclusive

Det finns en historia från charterresandets barndom. Den handlar om ungkarlen Göte som hörde sina jobbarkompisar och grannar berätta om sina semesterresor. Först till Mallorca, ”Mallis”, och senare till Kanarieöarna, eller ”Kanarieholmarna” som de flitiga resenärerna kallade öarna ibland. Kompisarna var vana att höra att Göte stannat hemma på semestern och kanske tagit mopeden några gånger till närmaste badplats. Men efter några år hemmavid kunde han till sist tala om för en av kompisarna att också han varit på charterresa söderut på semestern. 

- Vart då? frågade kompisen. 

- Jag har varit på Kanarieholmarna! sa Göte stolt.  

- Va kul, vilken ö var du på? undrade vännen. 

- Jo, den hette Samos! svarade Göte utan att tveka...

Ja, ja. Jag har varit på Kreta en gång, och för första gången i mitt liv var jag nyligen på en av Kanarieöarna. Den hette Fuerteventura. Det var en vän, som vintertid ofta åker till de där holmarna, som lockade med mig. En vecka på fyrstjärnigt hotell med all inclusive, det vill säga att i priset ingick all mat och dryck. På hotellet. Jag hade en fördomsfull uppfattning om charterresande till turisthotellkomplex vid en solig strand på Mallorca eller Kanarieöarna. Dessutom all inclusive. Så Svensson! Ändå sa jag ja.

Fördomarna både besannades och kom på skam. Värme, sol och avkoppling till ”vanliga människor”. Många pensionärer varav en del hade svårt att röra sig. Mest gamla par. Inget överdrivet drickande trots fria drinkar, öl och vin. Det fanns många hotell, turistfällor och tingeltangel. Men ändå tämligen lugnt och stilla. Mest tyskar, men inte av den skräniga typen. Det vulgära finns, men det är ganska lågmält.

Jag är inte en sådan som gillar att ligga halva dan på stranden för att sola och bada. Många åker hit för att vila och koppla av på det sättet. Men det finns annat att göra och upptäcka. En del vind- eller kitesurfar, andra seglar eller vandrar. Jag gillar att traska runt. Och jag övertalade kompisen att hyra en bil och se lite mer av ön. Det gjorde vi, och han fick se delar av ön han aldrig sett tidigare. Kul för honom. För mig var ju allting nytt. 

Landskapet är torrt och ökenaktigt. Fuerteventura är en gammal vulkanö med eroderade mjuka berg och kullar i olika bruna nyanser och många fina sandstränder. Här och var finns lite oasliknande grönska, små byar och utspridda hus. Och så då nya samhällen med hotellkomplex på lämpliga ställen vid kusten. Ön är den näst största av Kanarieöarna men har bara en tiondel så stor befolkning som Gran Canaria. Men det lär finnas dubbelt så många getter som människor på ön! Gud vet vad dom lever av?

Med vår hyrda Fiat Panda körde vi två dagar från Morro Jable och såg Puerto de la Cruz, Punta de Jandia, Puerto de la Penja, Betancuria, Antigua, Tuineje, La Lajita, det bitvis dramatiska landskapet och den väldiga Atlanten. Och getter och exotiska kraxande svarta och vita fåglar. Övriga dagar blev det lite sol och sand, mycket mat, en del poolhäng och snack med resenärer som talade samma språk som vi. Och som sagt en hel del ut och gå och upptäcka för min del. 

Liksom Göte tog jag mig till sist iväg på en chaterresa söderut till en ö med hotell, sol och sandstränder. Och jag inser nog nu att det är lite snobbigt att förakta sådan ”Svenssonsemester”.