Vi tycks älska matlagningsprogram. Och våldsamma filmer, spel och teveserier. Kokböcker och deckare ligger i bokförsäljningens topp. Att ögonfrossa i lyxig och god mat i stora mängder och att läsa om och se på våld, blod och dödande tycks vara nutida favoritsysselsättningar.
MAT - Som en man med enkla matvanor och måttligt matlagningsintresse tittar jag ytterst sällan på något av alla dessa matlagningsprogram. Det som bjuds känns för komplicerat och exklusivt för mig. Som att enkel vardagsmat inte duger. Var och varannan ”kändis” har blivit välbetald matlagningsexpert som visar mig hur man lagar snobbig finmat som jag sällan äter. Vi matas med program och böcker som indirekt uppmuntrar till matorgier och ett oetiskt frosseri!
Samtidigt som utbudet av matlagningsprogram och kokböcker är på topp, ökar försäljningen av dålig snabbmat hela tiden. Vi tittar på och läser om exklusiv mat, men käkar hamburgare och annat på snabbmatsrestaurangerna i stället för att laga riktig mat själva. Vi äter för mycket, och blir allt tjockare! Det är kanske billig demagogi att jämföra med världens hundra milliontals undernärda människor eller med de sk ”friganerna” som hittar bortkastad mat i restaurangers och matbutikers soptunnor. Och som tillagar prima måltider av det! (Varje år slängs sammanlagt runt 100.000 ton mat av matbutikerna bara i vårt land! Därtill kommer all mat som vi själva kräset slänger i sophinken.)
VÅLD - Kommer ihåg ”Motorsågsmassakern” (1-1974) och ”Karate Kid” (1984), filmer som väckte stor diskussion om hur våld på TV och video påverkade det uppväxande släktet. Man frågade sig hur skadligt det var för ungdomen, vilka konsekvenser konsumtionen av våld på TV och film skulle få på samhället. Man menade att våldsförhärligandet i dessa medier kommer att leda till en avtrubbad och hård framtid. Så småningom dog debatten ut, allt medan våldet utökades till fler medier och blev allt värre och spreds till allt fler!
Via TV´n, datorn eller den stora bildskärmen kan man idag ”njuta” av våld och död i serier som Game of Thrones, Bron, Homeland, Boardwalk Empire, Hannibal, Spartacus, Vikings, The Walking Dead, Gomorra, etc. Mördare och seriemördare, våldsamma krigare och människoslaktare, maffiosos,vampyrer, gengångare, spöken, kannibaler och zombies har blivit nya ”idoler”.
Idag blomstrar spelindustrin med många mycket våldsamma datorspel. Det gäller att skjuta och döda så många som möjligt så fort som möjligt. Forskarna varnar igen för att spelandet gör att ungdomarna vänjer sig vid våld, att de blir avtrubbade, empatilösa och aggressiva. Och att de blir sittande framför bildskärmarna som sociopater, med tiden överviktiga av för lite motion och för dålig mat. Vart är vi på väg?
MEN - man är väl ändå inte bara till för att klaga, som det heter i visan. Det där gäller ju inte alla. Och det är klart att det inte är fel att lära sig laga nyttig, fantasirik, vällagad och god mat. Mina motargument grundar sig kanske delvis på att jag själv inte orkar engagera mig i matlagningstrenden. Och våld som underhållning har väl alltid funnits!? Berättelser om krig och död, ruskiga spökhistorier och skrämmande sagor har funnits i alla tider och kulturer. Det har fungerat både som underhållning och som terapi. Vi behöver bearbeta tillvarons mörka sidor och kanske är våldsamma teveserier och spel vår tids sätt att göra det?
Tja, myntet har som bekant två sidor. (Gäller det också bitcoin-myntet?) Väninnan och de med religiös övertygelse säger att våld, mord, krig, frosseri, miljöförstörelse, stora sociala klyftor och alla andra hemskheter har en gudomlig mening. Hemskheterna skall få oss att se och göra det goda och rätta och att förstå att bortom rysligheterna finns tillvarons yttersta mening och ett slags himmelrike inom räckhåll...
”Fan tro´t´, sa Relling!”
