Hur mycket kan man
tolerera och hur mycket skall man förstå? Det är så lätt att
demonförklara de med annan uppfattning än oss, att hata
motståndarna och att påstå att vi har rätt och dom har fel. Det
gör religiösa fundamentalister, extrema marknadsliberaler och
enögda kommunister med samma kraft. Och det gör också jag ibland.
Demonisera
motståndaren och det du inte gillar. Smutskasta, förtala eller döda
de som inte har samma tro som du. Erövra världen med våld, hot
och list. Det värsta förräderiet tycks vara att förstå varandra,
komma överens eller kompromissa. När jag lyssnar är det lätt att
få intrycket att oförsonlighet och hat regerar världen. Kristna
och muslimska fundamentalister är bland de värsta, de mest
oförsonliga. De har tolkningsföreträde till ”sanningen”,
samhällsordningen och det rätta livet. Trots att deras stiftare
predikade kärlek och förståelse.
Hat föder hat och
våld föder våld. Skall man fördöma alla judar för att
israeliska ”bosättare” ockuperar palestinsk mark? Är alla
muslimer ett hot därför att fundamentalistiska Isis våldtar och
halshugger sina fiender? Är alla USA-medborgare skyldiga för att
presidenten Bush lät invadera och bomba ihjäl tiotusentals Irakier
efter att ha fått en kristen ”uppenbarelse”? Skall alla former
av kommunism och socialism fördömas därför att PolPot-gänget
mördade miljoner i Kambodja? Är Ryssland så hemskt och aggressivt
som det sägs i väst. Finns det fog för att det landet känner sig
omringat av fientliga krafter och militärbaser? Är legosoldater
värre i ISIS än i Ukrainska naziförband? Är flyktingarna som tar
sig in i Europa och Sverige ute efter ta över makten här? Har dom
tiggande romerna egentligen gott om pengar och kör i smyg runt i nya
fina bilar?
Jag, gamle man,
blir bekymrad och rädd när jag hör alla tvärsäkra och dåligt
grundade åsikter om ”dom andra”. Men det finns hopp, och det
finns och har funnits många goda krafter: Nelson Mandela, Dalai
Lama, Martin Luther King, Ai Wei Wei, Mahatma Gandhi, (Påven
Franciskus), Malala Yousafzai och många fler som står för
ickevåld, försoning och förståelse. Och jag möter inte så
sällan sådana människor i mitt eget lilla liv. Till exempel på
den stundande midsommarfesten då vi alla, oberoende av tro och
samhällsuppfattning, glatt kommer att hoppa runt och sjunga om små
grodor som varken har öron eller svans.
