Försvinnade BuddhaPad-bild. |
Det
finns ett känt ordspråk som lyder såhär: ”Skjut inte upp till
morgondagen, det du kan göra idag”. När jag googlar på det
finner jag att det är ´ett gammalt svenskt talesätt´. Antar att
det har sin grund i vår lutherska statsreligion. Jag får också
reda på att motsatsen, att skjuta upp saker som man kunde gjort
idag, med ett fint ord kallas för att prokastinera. Det kommer av
latinets pro
crastino som
ungefärligen betyder tillhörande
morgondagen.
Jag har nog prokastinerat
en hel del under mitt - vid det här laget ganska långa - liv.
Särskilt lite känsliga, tråkiga eller lätt obehagliga saker har
jag skjutit upp, lämnat att tas itu med senare. Jag har skjutit upp
till morgondagen, det jag kunde gjort idag.
Men när jag betraktar
unga människor i min omgivning händer det att jag tycker att dom
skjuter upp för mycket. Smutsig disk i travar, stökigt och ostädat,
med mera. ”Ta itu med det där nu”, tänker jag, ”sluta med att
skjuta upp allt till nästa dag. Sluta att vara deadlinedansare”.
Så lätt att vara kritisk mot andra, men inte mot sig själv. Ja,
jag är duktig på att snabbt diska upp efter mig, men hur viktigt är
det egentligen?
Det är komplicerat.
Vissa saker är det bra att man skjuter upp. Det behövs kanske mer
eftertanke och det kan vara fel att göra något förhastat. Det skall
ha tid att ´mogna´. Men det där kan också bli en ursäkt till att
inte göra något. I alla fall inte i tid.
Och det finns motsatsen. Människor som inte kan prokastinera, som ständigt städar och håller igång med vad dom tycker är nödvändiga men tråkiga göromål. Plikten framför allt. De som tycker att allt måste göras nu, men som inte kan slappna av, improvisera och skjuta upp till morgondagen. Som alltid måste vara duktiga och nåbara på mobil och dator, som måste planera allt och göra det i rätt tid.
Så här i sommarens soliga och regniga dagar tycker jag det är ok att skjuta upp saker. Det är nästan så att jag skulle vilja utbrista: ”Prokastinera mera!”. Då menar jag att man skall ta vara på stunden och vara beredd på att ändra uppgjorda planer. Att man kan lägga undan ´smartfånen´ och med öppet sinne ta vara på livet och dagen och inte hindras för mycket av plikter och agendor.
Men skjut inte upp sådant som maler i ditt inre. Olösta konflikter och förträngda irritationer. Dolda och outredda besvikelser och undanstoppade aggressioner. Sånt som frusit fast i en skall man försöka tina upp så fort som möjligt. Det har jag varit dålig på, men försöker bättra mig. Sent skall syndaren vakna...