Redan
som barn kändes det svindlande att titta upp på himmlen en
stjärnklar natt. Härom dagen meddelades nya rön om universum i
radions P1. Med ett nytt rymdteleskop finner man att det runt var
fjärde sol cirklar planeter med ungefär samma livsförutsättningar
som vår Jord har. Kan det möjligen finnas intelligent liv på några
av dem? Svaret är givet. Astronomerna räknar med att det finns runt
100 miljarder solar i vår galax!
Så har jag tittat på Kunskapskanalens BBC-program om världsrymden. Efter det ställer jag mig några frågor: Uppstod allt ur ingenting för 13,7 miljarder år sedan? Föddes vårt universum ur ett svart hål? Var Big Bang början? Fanns det ingen tid före Big Bang? Pågår det en evigt accelererande expansion av universum och en evig pånyttfödelse? Finns det, som inflationsteorin påstår, ett närmast oändligt antal universum? Finns det många fler dimensioner än vi människor kan uppfatta?
Så har jag tittat på Kunskapskanalens BBC-program om världsrymden. Efter det ställer jag mig några frågor: Uppstod allt ur ingenting för 13,7 miljarder år sedan? Föddes vårt universum ur ett svart hål? Var Big Bang början? Fanns det ingen tid före Big Bang? Pågår det en evigt accelererande expansion av universum och en evig pånyttfödelse? Finns det, som inflationsteorin påstår, ett närmast oändligt antal universum? Finns det många fler dimensioner än vi människor kan uppfatta?
Barndomssvindeln finns kvar, men nu tillsammans med en stark insikt om att det finns gränser för vad vi människor kan förstå och uppfatta. En insikt om att jag måste acceptera det ofattbara.